Guide: Offentlig upphandling i byggsektorn – så vinner du anbudet

Koll på beloppsgränserna: tröskelvärden 2026–2027

För att navigera rätt i offentlig upphandling är det avgörande att ha kontroll på gällande tröskelvärden. Dessa beloppsgränser, som fastställs av Europeiska kommissionen och vanligtvis gäller i tvåårsperioder, avgör vilka regler en upphandling måste följa. Kontrakt vars värde överstiger tröskelvärdet omfattas av de direktivstyrda, mer detaljerade EU-reglerna, medan upphandlingar under värdet följer nationella bestämmelser. Från och med den 1 januari 2026 träder nya tröskelvärden och direktupphandlingsgränser i kraft. Alla värden anges exklusive moms.

För byggentreprenader enligt Lagen om offentlig upphandling (LOU) är det nya tröskelvärdet satt till 61 340 804 kronor. Detta är en betydligt högre gräns jämfört med vad som gäller för varor och tjänster, vilket speglar de ofta stora investeringar som bygg- och anläggningsprojekt innebär. För varor och tjänster som upphandlas av kommuner och regioner (övriga upphandlande myndigheter) är motsvarande tröskelvärde 2 451 816 kronor. Att korrekt beräkna det totala värdet av en upphandling är av yttersta vikt. En felaktig bedömning, där ett projekt felaktigt hanteras enligt nationella regler istället för de direktivstyrda, kan leda till att hela upphandlingen måste göras om.

Direktupphandlingsgränsen enligt LOU

Parallellt med tröskelvärdena finns en direktupphandlingsgräns. Från 1 januari 2026 ligger denna gräns för byggentreprenader på 700 000 kronor. Om det beräknade värdet på kontraktet understiger denna summa kan den upphandlande organisationen genomföra en direktupphandling, ett betydligt enklare förfarande utan krav på annonsering. För sociala och andra särskilda tjänster gäller andra beloppsgränser.

Tröskelvärden och direktupphandlingsgräns enligt LOU från 1 jan 2026 (exkl. moms)

Typ av upphandling (Övriga upphandlande myndigheter)	Beloppsgräns (SEK)
Byggentreprenader (Tröskelvärde)	61 340 804
Varor och tjänster (Tröskelvärde)	2 451 816
Direktupphandlingsgräns (Bygg, varor, tjänster)	700 000

Anbudsprocessen – en översikt

Offentlig sektor är en av Sveriges största byggherrar, vilket innebär att det finns omfattande och goda affärsmöjligheter för entreprenörer inom bygg och anläggning. Processen för att delta i offentliga upphandlingar är dock strikt reglerad och kräver noggranna förberedelser från anbudsgivaren. Till skillnad från affärer mellan privata aktörer styrs den offentliga inköpsprocessen av lagar som LOU, vilka syftar till att säkerställa transparens, konkurrens och likabehandling av alla leverantörer.

För en entreprenör börjar processen med att aktivt bevaka och identifiera relevanta upphandlingar som annonseras i offentliga databaser. När ett intressant projekt identifierats är nästa steg att noggrant analysera upphandlingsdokumenten. Dessa dokument specificerar allt från tekniska krav på byggnadsverket till de kommersiella villkoren och de hållbarhetskrav som ställs. En central del är att förstå utvärderingsmodellen – det vill säga hur anbuden kommer att bedömas och vilket förhållande som gäller mellan pris och andra kvalitetskriterier. Att missförstå eller feltolka ett krav kan leda till att anbudet förkastas.

Själva anbudsarbetet innebär att sammanställa ett komplett och konkurrenskraftigt anbud som svarar på samtliga krav. Detta involverar ofta flera olika kompetenser inom företaget, från kalkylatorer till hållbarhetsspecialister. När anbudet är inlämnat följer en utvärderingsperiod hos den upphandlande organisationen, som avslutas med ett tilldelningsbeslut. Efter en avtalsspärr, en period då beslutet kan överprövas i domstol, tecknas kontrakt med den vinnande leverantören. Upphandlingsmyndigheten tillhandahåller stödmaterial som vänder sig till både upphandlare och leverantörer för att underlätta denna komplexa process.

Hållbarhetskrav formar framtidens byggande

Offentlig upphandling används alltmer som ett strategiskt verktyg för att uppnå bredare samhällsmål utöver den primära beställningen. Genom att ställa tydliga hållbarhetskrav kan offentliga beställare driva utvecklingen mot ett mer hållbart samhällsbyggande. Dessa krav kan delas in i miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet och påverkar allt från materialval till arbetsmetoder. För entreprenörer innebär det att enbart konkurrera med lägsta pris inte längre är en garanterad väg till framgång; förmågan att möta och verifiera hållbarhetskrav blir allt viktigare.

Inom miljömässig hållbarhet finns flera centrala områden där krav ofta ställs i bygg- och anläggningsprojekt. Upphandlingsmyndigheten har tagit fram kriterier som ger stöd för att ställa krav inom bland annat:

• Energiprestanda: Krav för att förbättra byggnaders energieffektivitet och minska deras klimatpåverkan under drift.
• Cirkulär ekonomi: Eftersom byggsektorn genererar stora materialströmmar ställs krav som främjar återanvändning av produkter, komponenter och material för att behålla deras värde så länge som möjligt.
• Hälso- och miljöfarliga ämnen: Krav för att minska och fasa ut användningen av material och kemikalier som är skadliga för miljö och hälsa.
• Hållbart skogsbruk: Krav på att trämaterial som används i projektet kommer från ansvarsfullt brukade skogar.
• Klimatanpassning: Krav som syftar till att göra byggnader, vägar och annan infrastruktur motståndskraftiga mot effekterna av ett förändrat klimat, såsom ökade regnmängder eller högre temperaturer. Detta minskar risker och framtida kostnader samt skyddar liv och egendom.

För beställare finns verktyg som miljöspendanalyser för att beräkna inköpens klimatpåverkan och därigenom styra mot mer hållbara val. För anbudsgivare är det avgörande att sätta sig in i dessa krav tidigt i processen och säkerställa att man kan uppfylla och dokumentera dem.

Sociala krav: Arbetsvillkor, sysselsättning och jämställdhet

Vid sidan av miljöaspekterna har social hållbarhet blivit ett allt skarpare fokus i offentliga byggupphandlingar. Byggbranschen står inför flera utmaningar inom detta område, och offentliga beställare använder sin köpkraft för att driva på en positiv utveckling. Genom att ställa sociala krav kan en upphandling bidra till ökad sysselsättning, schyssta villkor och ett mer inkluderande samhälle. Dessa krav handlar inte bara om förhållandena på den svenska byggarbetsplatsen, utan kan även omfatta hela leverantörskedjan.

De sociala kraven kan specificeras inom flera olika områden. Centralt är att ställa krav på arbetsrättsliga villkor, vilket säkerställer att alla som arbetar i projektet har löner, arbetstider och en arbetsmiljö i enlighet med svenska kollektivavtal eller motsvarande. Detta är ett viktigt verktyg för att motverka arbetslivskriminalitet. Kraven kan även utvidgas till att gälla de som producerar byggmaterial utomlands, för att säkerställa goda arbetsvillkor även i globala leverantörsled.

Andra vanliga sociala krav inkluderar:

• Sysselsättning: Krav på att entreprenören anställer personer som står långt från arbetsmarknaden, till exempel genom lärlingsplatser eller praktik. Detta gör att byggprojektet direkt bidrar till lokal social nytta.
• Jämställdhet och icke-diskriminering: Krav som syftar till att främja en mer jämställd och mångfaldig arbetsplats, vilket är en utmaning i en traditionellt mansdominerad bransch.
• Tillgänglighet och inkludering: Krav som säkerställer att det färdiga byggnadsverket är utformat för att vara tillgängligt och användbart för alla människor, oavsett funktionsförmåga.

För entreprenörer som lämnar anbud är det avgörande att inte bara bekräfta att man kommer att uppfylla dessa krav, utan också att kunna beskriva hur man aktivt kommer att arbeta med dem och hur uppföljningen kommer att ske under projektets gång.

Miljökrav i praktiken: Från klimatpåverkan till cirkulär ekonomi

Offentlig upphandling är ett strategiskt verktyg för att driva på en hållbar samhällsbyggnad, särskilt med tanke på att bygg- och anläggningssektorn står för en betydande del av Sveriges offentliga inköp. De miljökrav som ställs i dagens upphandlingar har en långsiktig inverkan på miljö och hälsa, och det finns flera konkreta områden där beställare och entreprenörer kan göra skillnad.

Ett centralt område är främjandet av en cirkulär ekonomi. Byggsektorn har en stor miljöpåverkan genom sina omfattande materialströmmar. Genom att ställa krav i upphandlingen kan man verka för att behålla värdet i redan producerade produkter, komponenter och material så länge som möjligt. I praktiken kan detta innebära att man specificerar krav på återanvändning av material där det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart. Detta bidrar till en cirkulär omställning och minskar behovet av jungfruliga resurser.

Ett annat prioriterat område är anpassning till ett förändrat klimat. Effekterna av klimatförändringarna utgör redan idag stora utmaningar för byggnader, vägar, VA-system och annan infrastruktur. Genom väl genomtänkta krav i upphandlingen kan samhället anpassas för att skydda liv, hälsa och egendom. Arbetet syftar till att minska risker och framtida kostnader genom att bygga motståndskraft mot klimatförändringarnas effekter på mark, vatten och bebyggelse. Upphandlingsmyndigheten har, i samarbete med SMHI, utvecklat en vägledning för beslutsfattare och projektledare som stöd för att bedöma när och hur klimatanpassningsaspekter bör beaktas i en upphandling.

Utöver detta kan upphandlande organisationer använda Upphandlingsmyndighetens hållbarhetskriterier för att ställa krav inom bland annat:

• Energi: Förbättrad energiprestanda i byggnader.
• Material: Minska förekomsten av miljö- och hälsofarliga ämnen.
• Skogsbruk: Främja ett mer hållbart skogsbruk vid val av trämaterial.
• Arbetsvillkor: Ställa arbetsrättsliga villkor för att säkerställa en socialt hållbar byggprocess.

När upphandlingen måste överprövas

En leverantör som anser att en upphandlande organisation har brutit mot någon bestämmelse i upphandlingslagarna (LOU, LUF, LUK eller LUFS) eller mot unionsrättsliga principer om upphandling har möjlighet att få processen prövad i domstol. Detta kallas för en överprövning och är ett viktigt rättsmedel för att säkerställa att offentliga kontrakt tilldelas i enlighet med gällande regelverk.

En ansökan om överprövning lämnas in till den förvaltningsdomstol i vars domkrets den upphandlande organisationen har sitt säte. Det är möjligt att begära överprövning av hela upphandlingen eller av en specifik del, till exempel ett enskilt ramavtalsområde eller ett delkontrakt. Domstolen har en skyldighet att handlägga dessa mål skyndsamt, vilket i praktiken kan innebära kortare tidsfrister för kommunikation mellan parterna i målet.

När kan processen inledas?

Den tidigaste tidpunkten för en överprövning är när upphandlingen påbörjas, vilket definieras som en tydlig viljeyttring från den upphandlande organisationen att ingå ett kontrakt. Exempel på detta är när upphandlingen annonseras eller när konkreta avtalsförhandlingar inleds. Rent förberedande åtgärder eller förstudier kan inte överprövas.

För en annonserad upphandling kan en ansökan om överprövning lämnas in så länge den så kallade avtalsspärren löper. Detta är en tidsperiod efter tilldelningsbeslutet under vilken den upphandlande organisationen inte får teckna avtal. Om domstolen meddelar ett interimistiskt beslut förlängs denna spärr, vilket innebär att avtal inte får ingås medan målet prövas. För upphandlingar som inte annonserats, som vid vissa direktupphandlingar, måste ansökan om överprövning ske innan avtal har tecknats. När ett avtal väl har ingåtts kan upphandlingen som sådan inte längre överprövas, men det finns då istället en möjlighet att ansöka om överprövning av avtalets giltighet.

Viktig tidsfrist vid överprövning: Tre veckor att agera

För leverantörer som överväger att ansöka om överprövning av en offentlig upphandling är det avgörande att känna till den så kallade preklusionsfristen. Denna tidsfrist reglerar möjligheten att föra fram nya omständigheter till grund för sin talan i förvaltningsrätten. För upphandlingar som påbörjats den 1 juli 2022 eller senare är preklusionsfristen tre veckor från den dag då ansökan om överprövning kom in till domstolen.

I praktiken innebär detta att en leverantör som lämnat in en ansökan om överprövning som huvudregel måste specificera alla fel och brister som man vill att domstolen ska pröva inom denna treveckorsperiod. Om leverantören vill åberopa en ny omständighet efter att fristen har löpt ut, kommer domstolen endast att beakta den i undantagsfall. För att ett sådant undantag ska medges krävs det att leverantören gör det sannolikt att omständigheten inte kunde ha åberopats tidigare, eller att det fanns en giltig ursäkt för att inte göra det.

Vad räknas som en omständighet?

Det är viktigt att notera att preklusionsfristen endast omfattar just ”omständigheter”, vilket i juridisk mening avser rättsfakta – de faktiska förhållanden som ligger till grund för ett juridiskt anspråk. Fristen omfattar däremot inte bevis eller bevisfakta, det vill säga sådant som läggs fram för att styrka ett rättsfaktum. Detta innebär att ny bevisning för en redan åberopad omständighet kan läggas fram även efter att treveckorsfristen har passerat.

Regeln är utformad som en handlingsregel för domstolen och syftar till att göra processen mer effektiv och förutsägbar. Domstolens prövning begränsas därmed till de fel som den klagande leverantören har anfört inom den utsatta tiden, och domstolen ska i sina domskäl klargöra vilka omständigheter som legat till grund för avgörandet.

När projektet inte kan vänta: Direktupphandling vid överklagan

En överprövning av en upphandling kan leda till utdragna processer och förseningar som riskerar att drabba samhällsviktig verksamhet. För att hantera situationer där ett brådskande behov uppstår till följd av en rättsprocess infördes nya regler den 1 februari 2022. Dessa regler ger upphandlande organisationer en möjlighet att genomföra en direktupphandling för att täcka ett omedelbart behov medan en överprövning pågår.

Möjligheten kan användas när en förvaltningsdomstol handlägger ett mål om överprövning och ett avtal inte får ingås (på grund av avtalsspärr eller interimistiskt beslut), eller om domstolen har beslutat att en upphandling ska rättas eller göras om. Den gäller även om ett befintligt avtal inte får fullgöras på grund av en prövning av avtalets giltighet.

Villkor: Ett angeläget behov

För att få använda denna form av direktupphandling krävs det att inköpet är nödvändigt för att tillgodose ett ”angeläget behov” som uppstått på grund av överprövningen. Lagstiftaren har specificerat att kraven inte är lika högt ställda som vid synnerlig brådska. Ett angeläget behov kan föreligga om det är så viktigt för samhället eller en enskild att det inte kan vänta utan stor olägenhet. Exempel som nämns i förarbetena inkluderar:

• Tjänster som är nödvändiga för att en myndighet ska kunna fullgöra ett samhällsviktigt uppdrag, såsom måltidstjänster, transporter, renhållning och grundläggande infrastruktur.
• Inköp för att uppfylla lagstadgade krav, exempelvis gällande miljö, djurskydd eller arbetsmiljö.
• Behov som syftar till att skydda människors och djurs liv, hälsa eller säkerhet.

Begränsningar i omfattning och värde

Ett avtal som tecknas genom denna typ av direktupphandling får inte ha längre löptid eller vara mer omfattande än vad som är nödvändigt för att överbrygga perioden under rättsprocessen. Dessutom får förfarandet endast användas om värdet av direktupphandlingen beräknas understiga det tröskelvärde som är tillämpligt för den aktuella typen av upphandling. Denna möjlighet ger en viktig flexibilitet för offentliga aktörer att upprätthålla nödvändig service och verksamhet, även när upphandlingsprocesser drar ut på tiden.

Relaterad läsning

• Debatt belyser kritik mot regeringens klimatambitioner i byggsektorn

Källor

• Upphandling av bygg och anläggning | Upphandlingsmyndigheten
• Tröskelvärden och direktupphandlingsgränser | Upphandlingsmyndigheten
• Överprövning av en offentlig upphandling | Upphandlingsmyndigheten
• Direktupphandling vid överprövning | Upphandlingsmyndigheten