KTH-forskning ifrågasätter effekten av årlig brospolning

Förebyggande underhåll – en självklarhet som behöver granskas

Inom samhällsbyggnadssektorn är hållbarhetsfrågor centrala, där livslängdsförlängning av infrastrukturen bidrar till minskat resursuttag, energiförbrukning och koldioxidutsläpp. Förebyggande underhåll anses vara en nyckelfaktor för att minska reparationer och därmed förbättra hållbarheten. Dock är effektiviteten hos vissa vedertagna metoder, som den årliga renspolningen av broar, föremål för närmare granskning.

Sedan 2001 har KTH bedrivit forskning kring det förebyggande brounderhållet, och studiens slutsatser pekar på att kopplingen mellan befintlig praxis, broarnas livslängd och faktisk nytta inte är så entydig som man länge trott.

Historisk utveckling av brounderhållet

Trafikverket och dess föregångare har haft föreskrifter för förebyggande brounderhåll sedan åtminstone 1969. Traditionellt har underhållet fokuserat på att:

• Renspolning för att avlägsna föroreningar.
• Säkerställa god dränering.
• Rätta till sättningar.
• Bekämpa växtlighet.
• Reparera räcken.
• Täta mindre sprickor och åtgärda ojämnheter.

I fokus för KTH:s forskning står framför allt renspolning och dränering, med syftet att begränsa aggressiv påverkan från tösalter på betong och stål.

Från funktionskrav till utförandekrav

Historiskt har kraven för renspolning förändrats. En licentiatavhandling från Louise Andersson har kartlagt hur Vägverket och Trafikverket hanterat förebyggande brounderhåll. Från att ha haft funktionskrav, som exempelvis att ytor skulle vara fria från föroreningar med en viss renhetsgrad, har man övergått till utförandekrav som specificerar bland annat vattentryck. Denna utveckling går emot dagens strävan inom samhällsbyggnad att istället fokusera på funktionskrav.

Orsaker till detta skifte kan ha varit ifrågasättande av kravnivåer, begränsad tillförlitlighet i okulära mätmetoder, oklar mätnoggrannhet samt osäkerhet kring när krav skulle vara uppfyllda. Även incitament för entreprenörer som utför underhållet kan ha spelat roll.

Upphandlad entreprenad och skillnader i bedömning

Tidigare utförde Vägverket det förebyggande underhållet i egen regi med bropatruller. I takt med att statlig verksamhet i större utsträckning upphandlades, började även brounderhållet läggas ut på entreprenad. För att öka intresset för upphandlingar utvecklades en modell kallad integrerat brounderhåll, där en entreprenör ansvarade för förebyggande underhåll i ett helt distrikt under fem år, samt reparationer av utpekade broar.

Studier av Hans-Åke Mattsson visade lovande resultat för denna metod, vilken senare blev dominerande nationellt. Trots detta framkommer utmaningar i att bedöma brister. En studie visade att en entreprenör noterade 186 brister på en bro, medan beställaren identifierade 283.

Idag skiljer Trafikverket på tillståndsbaserat och förutbestämt underhåll. Renspolning och säkerställande av dräneringssystemets funktion klassas som förutbestämt underhåll, vilket utförs med bestämda tidsintervall oberoende av föregående tillståndskontroll.

Årlig renspolning och salthalten

Den årliga renspolningen efter vinterns tösalter, tillsammans med fungerande dränering, anses vara den viktigaste delen av det förebyggande underhållet. Hypotesen är att kortare exponering för salter minskar kloridinträngningen i betongen, vilket förlänger livslängden för armerade betongkonstruktioner.

Antalet saltningstillfällen varierar regionalt. I Stockholm kan det röra sig om cirka 70 gånger per säsong. I södra Sverige, med kortare vinter, och norra Sverige, med lägre temperaturer där saltet är mindre effektivt, förväntas antalet tillfällen vara lägre.