AB 04 och ABT 06 – guide till skillnader och ansvar

Ansvaret för projektering vid utförandeentreprenad (AB 04)

Vid en utförandeentreprenad, som regleras av standardavtalet AB 04, ligger ansvaret för projekteringen hos beställaren. Detta är en fundamental princip som innebär att beställaren, eller en av beställaren anlitad konsult, ansvarar för att ta fram samtliga ritningar, tekniska beskrivningar och andra handlingar som krävs för att entreprenören ska kunna genomföra arbetet. Entreprenörens åtagande är att utföra arbetet i strikt enlighet med dessa tillhandahållna underlag. Ansvarsfördelningen är tydligt formulerad i AB 04 kapitel 1 § 6, där det framgår att beställaren ansvarar för uppgifternas riktighet i de handlingar denne tillhandahåller.

Detta upplägg ger beställaren en hög grad av kontroll och insyn i projektet. Beställaren kan i detalj styra allt från materialval och tekniska lösningar till arkitektonisk utformning. Denna kontroll medför dock ett betydande juridiskt och praktiskt ansvar. Om de projekteringshandlingar som beställaren lämnar över är bristfälliga, otydliga eller felaktiga, är det i regel beställaren som bär risken för de problem som uppstår. Fel i projekteringen kan leda till att entreprenören inte kan utföra sitt arbete kontraktsenligt, vilket ofta resulterar i kostsamma tvister om ÄTA-arbeten (Ändrings-, Tilläggs- och Avgående arbeten) och tilläggsersättning.

För beställaren är det därför avgörande att säkerställa kvaliteten på sina egna underlag. En noggrann förberedelsefas, där alla tekniska specifikationer och ritningar är kompletta och granskade, är en förutsättning för att undvika framtida konflikter. Många beställare väljer att anlita oberoende tekniska konsulter för att kvalitetssäkra projekteringshandlingarna innan de överlämnas till entreprenören. En aktiv medverkan från beställarens sida under hela byggprocessen, med regelbundna byggmöten och tydlig dokumentation av alla beslut, är nödvändig för att hantera den risk som projekteringsansvaret innebär.

Totalentreprenadens funktionsansvar enligt ABT 06

I en totalentreprenad, som styrs av standardavtalet ABT 06, överförs ansvaret för både projektering och utförande till entreprenören. Detta skapar ett sammanhållet ansvar där entreprenören är skyldig att leverera ett färdigt resultat som uppfyller de funktionskrav som beställaren har specificerat i förfrågningsunderlaget. Till skillnad från en utförandeentreprenad, där beställaren beskriver *hur* arbetet ska utföras, fokuserar beställaren i en totalentreprenad på *vad* som ska uppnås.

Entreprenörens ansvar är funktionsbaserat. Det innebär att entreprenören har frihet att, inom ramen för gällande lagar och regler, välja de tekniska lösningar, material och metoder som bäst uppfyller de avtalade funktionerna. Enligt ABT 06 kapitel 1 § 7 bär entreprenören det fulla ansvaret för projekteringen och för att det färdiga byggnadsverket uppfyller kontraktskraven. Om det uppstår ett fel i den färdiga entreprenaden på grund av ett projekteringsfel, är det således entreprenörens ansvar. Risken för ÄTA-arbeten som beror på fel eller brister i projekteringen ligger därmed nästan uteslutande på entreprenören, vilket skapar ett starkt ekonomiskt incitament att leverera genomtänkta och korrekta handlingar från början.

För beställaren innebär detta en betydligt mindre administrativ börda och en tydligare ansvarskedja med en enda motpart för både projektering och produktion. Samtidigt minskar beställarens möjlighet att detaljstyra projektet. Det ställer höga krav på beställarens förmåga att formulera funktionskraven med stor precision i förfrågningsunderlaget. Vaga eller ofullständiga funktionskrav är en vanlig källa till tolkningskonflikter, där parterna kan bli oense om huruvida det levererade resultatet verkligen uppfyller avtalet. Entreprenörens ansvar omfattar även att se till att alla nödvändiga myndighetstillstånd, som bygglov, är på plats och att konstruktionen följer gällande normer.

Val av entreprenadform: Risk, kontroll och ÄTA-arbeten

Valet mellan utförandeentreprenad (AB 04) och totalentreprenad (ABT 06) är ett strategiskt beslut som handlar om att balansera risk, kontroll och krav på den egna organisationens kompetens. Ingen av entreprenadformerna är universellt bättre, utan lämpligheten beror helt på det specifika projektets förutsättningar och beställarens resurser och målsättningar.

En utförandeentreprenad enligt AB 04 ger beställaren maximal kontroll över projektets utformning och tekniska detaljer. Detta kan vara fördelaktigt i projekt där beställaren har hög teknisk kompetens och specifika krav på utförandet som man vill säkerställa. Nackdelen är att beställaren tar på sig hela projekteringsrisken. Otydliga eller felaktiga underlag är en av de vanligaste orsakerna till entreprenadrättsliga tvister, vilka ofta kretsar kring entreprenörens krav på tilläggsersättning för ÄTA-arbeten. Denna entreprenadform kräver ett stort engagemang och betydande resurser från beställarens sida för att hantera projektering, samordning och uppföljning.

En totalentreprenad enligt ABT 06 innebär att beställaren överför en stor del av risken, framför allt projekteringsrisken, till entreprenören. Detta förenklar processen för beställaren, som får en enda kontaktpunkt och ett tydligare helhetsansvar från entreprenörens sida. Det minskar risken för oförutsedda kostnader relaterade till projekteringsfel. Nackdelarna är en minskad kontroll över detaljlösningar och en risk att slutprodukten inte motsvarar förväntningarna om funktionskraven i förfrågningsunderlaget varit för oprecisa. En praktisk tumregel är att totalentreprenad passar väl när beställaren tydligt kan specificera slutresultatets funktion på förhand, medan utförandeentreprenad är lämpligare när beställaren behöver eller vill styra varje detalj i genomförandet.

• Utförandeentreprenad (AB 04): Lämplig för beställare med hög egen kompetens som vill ha full kontroll över projekteringen och är beredda att bära den risk och det resurskrav som följer.
• Totalentreprenad (ABT 06): Lämplig för beställare som vill minimera sin egen risk och administrativa börda genom att lägga ett samlat funktionsansvar på entreprenören, och som kan formulera tydliga funktionskrav.

Entreprenörens garantiansvar: Tio års ansvarstid

Enligt standardavtalen AB 04 och ABT 06 sträcker sig entreprenörens ansvarstid för det utförda arbetet i tio år från entreprenadens godkännande, vilket regleras i kapitel 4 § 7. Denna tioårsperiod inleds med en garantitid. Enligt kapitel 5 § 5 är entreprenören ansvarig för fel som framträder under denna garantitid. Ett fel definieras som en avvikelse som innebär att en del av entreprenaden inte har utförts alls eller inte har utförts på ett kontraktsenligt sätt.

Vad detta garantiansvar i praktiken innebär är dock en av de mest omdebatterade frågorna inom entreprenadjuridiken. Kommentarstexten till AB 04 kapitel 5 § 5 (en snarlik text finns för ABT 06) anger att en garanti innebär en skyldighet för entreprenören att avhjälpa de fel som framträder. Entreprenören är dock inte ansvarig för sådant som beror på felaktig projektering (vid utförandeentreprenad), bristande underhåll, felaktig skötsel, onormalt brukande eller förslitning. Oklarheten rör främst bevisbördan: vem måste bevisa vad när ett fel påtalas under garantitiden?

Det finns två huvudsakliga tolkningar i branschen och i rättspraxis:

1. Den traditionella tolkningen innebär att beställaren först måste visa att det föreligger en avvikelse från kontraktsenligt skick. Först när avvikelsen är bevisad, inträder en presumtion om att entreprenören är ansvarig. Det är då upp till entreprenören att bevisa att felet beror på beställaren eller något som beställaren ansvarar för.
2. En mer långtgående tolkning, som antyds i kommentarstexten, är att det räcker att beställaren påtalar ett fel. Då kastas bevisbördan omedelbart över på entreprenören, som måste visa att entreprenaden har utförts kontraktsenligt och att denne därmed inte är ansvarig.

Denna juridiska osäkerhet har förstärkts av att två hovrätter kommit till olika slutsatser i domar från 2021. Hovrätten för Nedre Norrland fann att den andra, mer långtgående tolkningen gällde, medan Hovrätten över Skåne och Blekinge landade i den första, mer traditionella synen. I dagsläget saknas ett vägledande avgörande från Högsta domstolen, vilket innebär att rättsläget förblir oklart.

Bevisbördan vid fel: En omdebatterad fråga

En av de mest omdebatterade frågorna inom entreprenadjuridiken rör innebörden av entreprenörens garantiansvar och fördelningen av bevisbördan vid påtalade fel. Standardavtalen AB 04 och ABT 06 fastställer i kapitel 4 § 7 en tioårig ansvarstid som inleds med en garantitid. Enligt kapitel 5 § 5 är entreprenören ansvarig för fel som framträder under denna garantitid. Problemet är att avtalen inte specificerar vad detta ansvar i praktiken innebär, vilket har gett upphov till två motstridiga tolkningar i branschen.

Den centrala frågan är vem som bär den initiala bevisbördan när beställaren påtalar ett fel:

• Den första tolkningen, som ligger i linje med traditionell avtalsrätt, hävdar att beställaren först måste bevisa att det föreligger en faktisk avvikelse från kontraktsenligt skick. Först när en sådan avvikelse är konstaterad, övergår bevisbördan till entreprenören, som då måste visa att felet inte beror på entreprenaden eller att ansvaret av annan anledning inte ligger på denne. Garantin innebär enligt detta synsätt en presumtion för att entreprenören ansvarar för en *konstaterad* avvikelse.
• Den andra tolkningen innebär ett mer långtgående ansvar för entreprenören. Enligt detta synsätt räcker det att beställaren påtalar något som upplevs som ett fel. Därefter ligger hela bevisbördan på entreprenören att visa att entreprenaden har utförts kontraktsenligt och att något fel således inte föreligger. Detta skapar en presumtion för att entreprenören ansvarar för varje förhållande som beställaren påtalar.

Oklarheten späds på av kommentarstexten till AB 04 kapitel 5 § 5, där det anges att om entreprenören anser sig inte vara ansvarig för ett påtalat fel, åligger det denne att ”visa att han utfört entreprenaden kontraktsenligt eller göra sannolikt att det påtalade felet beror på felaktig projektering, vanvård, onormalt brukande eller annat som kan hänföras till beställaren.” Denna formulering tolkas av många som ett stöd för den andra, mer ansvarskrävande, tolkningen för entreprenören. Frågan saknar ett entydigt svar och skapar en betydande osäkerhet i projekt.

Oenighet i domstolarna skapar osäkerhet

Den juridiska osäkerheten kring garantiansvarets innebörd och bevisbördans placering har lett till en splittrad rättspraxis, vilket ytterligare komplicerar situationen för beställare och entreprenörer. Avsaknaden av ett klargörande från högsta instans innebär att rättsläget är oförutsägbart, något som blev särskilt tydligt under 2021 då två olika hovrätter kom fram till helt motsatta slutsatser i frågan.

I ett avgörande från Hovrätten för Nedre Norrland (dom 2021-06-10 i mål nr T 614-20) fastslogs att garantiansvaret ska tolkas enligt den för entreprenören mer betungande modellen. Domstolen menade att om beställaren påtalar ett fel under garantitiden, är det entreprenörens sak att bevisa att arbetet är kontraktsenligt utfört för att undgå ansvar. Detta synsätt lägger en tung bevisbörda på entreprenören och stärker beställarens position vid en tvist.

Kort därefter kom Hovrätten över Skåne och Blekinge till en rakt motsatt slutsats (dom 2021-11-23 i mål nr T 3896-20). Denna domstol ansåg att garantiansvaret ska förstås i en mer traditionell bemärkelse, där beställaren först måste visa att en avvikelse från vad som avtalats faktiskt existerar. Först därefter aktiveras presumtionen för entreprenörens ansvar. Denna tolkning ligger närmare den allmänna avtalsrättsliga principen för garantier.

Att två hovrätter inom loppet av några månader dömer på helt olika sätt i samma grundläggande fråga illustrerar det problematiska rättsläget. Eftersom det saknas ett vägledande avgörande från Högsta domstolen finns ingen nationell praxis att luta sig mot. Detta skapar en betydande risk för alla parter i en entreprenad, då utfallet av en tvist kan bero på vilken domstol som hanterar ärendet. Många i branschen hoppas nu att det pågående revideringsarbetet av standardavtalen ska leda till ett förtydligande.

AB 04 och ABT 06 i offentlig upphandling

Standardavtalen AB 04 och ABT 06 utgör ryggraden i svensk bygg- och anläggningsindustri, inte minst inom den offentliga sektorn. Offentliga aktörer som kommuner, regioner och statliga verk är tillsammans en av landets största beställare av byggprojekt, vilket gör att en stor del av marknaden styrs av reglerna för offentlig upphandling. Bygg- och anläggningsentreprenader utgör en betydande del av volymen i Sveriges offentliga inköp, och projekten är ofta både komplexa och kostsamma.

För byggentreprenader gäller ett betydligt högre tröskelvärde än för varor och tjänster. Från och med den 1 januari 2026 ligger tröskelvärdet för byggentreprenader på 61 340 804 kronor. Detta innebär att många av de större projekt där AB 04 och ABT 06 är aktuella omfattas av Lagen om offentlig upphandling (LOU) och dess strikta regelverk. För leverantörer och entreprenörer är det därför avgörande att inte bara behärska entreprenadjuridiken utan även förstå hur den samspelar med upphandlingslagstiftningen.

I offentlig upphandling används valet av entreprenadform som ett strategiskt verktyg för att styra risk, kvalitet och innovation. Valet mellan en utförandeentreprenad (AB 04) och en totalentreprenad (ABT 06) påverkar hur förfrågningsunderlaget utformas, hur kraven specificeras och hur anbuden utvärderas. Offentliga beställare kan även använda upphandlingen för att uppnå olika samhällsmål, exempelvis genom att ställa krav på miljömässig och social hållbarhet, såsom energieffektivitet, arbetsrättsliga villkor och minskad klimatpåverkan. Den professionella beställarens förmåga att formulera tydliga och relevanta krav i enlighet med vald entreprenadform är därmed fundamental för att säkerställa en framgångsrik och lagenlig affär.

Beställarens roll och vikten av tydliga avtal

Oavsett om ett projekt genomförs som utförandeentreprenad eller totalentreprenad är ett välstrukturerat och tydligt avtal den enskilt viktigaste faktorn för att undvika konflikter. Erfarenheten visar att de flesta entreprenadtvister har sin grund i oklarheter kring ansvarsfördelning, ofullständiga handlingar eller olika tolkningar av kontraktets innehåll. Beställarens roll och ansvar skiljer sig markant mellan de två entreprenadformerna, vilket ställer olika krav på förberedelsearbetet.

Utförandeentreprenad (AB 04)

Vid en utförandeentreprenad, som regleras av AB 04, har beställaren det fulla ansvaret för projekteringen. Det är beställarens skyldighet att tillhandahålla entreprenören detaljerade och fackmässiga ritningar och tekniska specifikationer. Enligt AB 04 kapitel 1 § 6 ansvarar beställaren för riktigheten i de uppgifter och handlingar som lämnas. Detta ger beställaren en hög grad av kontroll över projektets utformning, materialval och tekniska lösningar. Baksidan är att varje brist eller otydlighet i underlaget som leder till ÄTA-arbeten faller tillbaka på beställaren. Detta kräver en aktiv och kompetent beställarorganisation som kan kvalitetssäkra sina egna handlingar och löpande följa upp arbetet.

Totalentreprenad (ABT 06)

Vid en totalentreprenad, reglerad av ABT 06, överlåts ansvaret för både projektering och utförande till entreprenören. Beställarens uppgift är här att definiera funktionella krav – det vill säga *vad* som ska uppnås, inte *hur* det ska byggas. Entreprenören ansvarar enligt ABT 06 kapitel 1 § 7 för att det färdiga resultatet uppfyller de avtalade funktionerna. Detta minskar beställarens administration och risken för kostsamma ÄTA-arbeten till följd av projekteringsfel. Utmaningen för beställaren ligger istället i att formulera funktionskraven med tillräcklig precision. Vaga eller ofullständiga funktionskrav skapar ett tolkningsutrymme som kan leda till att slutresultatet inte motsvarar förväntningarna. Ett noggrant utformat förfrågningsunderlag är därför lika kritiskt vid ABT 06 som de tekniska handlingarna är vid AB 04.

Relaterad läsning

• Bygglovsregler förnyas: Ökad frihet men också ökat ansvar för byggherrar
• BAS-P och BAS-U: Guide till ansvar och roller
• KTH-forskning ifrågasätter effekten av årlig brospolning
• Gemensam informationsmodell säkrar brandskydd genom hela byggprocessen

Redaktionell notis

Artikeln är en översiktlig genomgång av standardavtalen AB 04 och ABT 06 och utgör inte juridisk rådgivning. Avtalens fullständiga innehåll finns i respektive standardavtal från Byggandets Kontraktskommitté (BKK). Vid avtalsskrivning eller tvist bör juridisk expertis anlitas.

Källor

• Inköpsprocessen i offentlig upphandling | Upphandlingsmyndigheten
• AB 04/ABT 06,vad innebär entreprenörens garantiansvar? - AG Advokat
• Skillnad mellan totalentreprenad och utförandeentreprenad: Vad du behöver veta | Vasa Advokatbyrå
• https://svjt.se/sites/default/files/pdf/2026/hft4/SvJT2026hft4s442Frank3.pdf
• Upphandling av bygg och anläggning | Upphandlingsmyndigheten